Nyheter

Nyheter

Svartalwens Nyheter

I denna blogg kan du följa vad som händer och sker med hundarna och mig. Varmt välkommen att lämna kommentarer, kom bara ihåg att skriva vem du är.

Mer om kennel Svartalwen kan du läsa på hemsidan www.svartalwen.com

Välkommen!

Ett till

April 2010Posted by Anna-Lena Wed, April 28, 2010 11:31:27

Prisutdelning - Leia 1:a i Mästarklass! Foto Agneta Spiik


Ett foto till

April 2010Posted by Anna-Lena Wed, April 28, 2010 11:26:26

Hittade en bild från helgen - som jag helt fräckt snodde! - på Agneta Spiiks sida; http://www.123minsida.se/kennellaminic. Agneta och hennes "Ronja" gjorde förresten en fin insats på den station jag var funktionär på, roligt att se!
Uppvärmning inför en av stationerna - GÅ HÄR!

Ett foto

April 2010Posted by Anna-Lena Wed, April 28, 2010 11:09:30
Fick ett foto från helgen från goda vännerna i Tulebo - funktionärer är viktiga smiley!


WT Flatshow, m m

April 2010Posted by Anna-Lena Mon, April 26, 2010 16:58:25

Vi fick en väldigt trevlig dag i Vänersborg, Malin och jag! Provplatsen, Ursands Camping, passar utmärkt för denna typ av arrangemang och vädret var kanon. Halva nöjet en dag som denna är ju att prata med folk och det fick vi många tillfällen till smiley. Roligt var också att några av våra kompisar var på plats och gjorde bra ifrån sig! För fullständiga resultat för mästarklassen se här och för nkl här. Jag har förresten inga bilder från dagen, varken Malin eller jag hade tänkt på att ta med kamera, så om någon har bra bilder tar jag med stor tacksamhet emot dem!

Tack till FRK/västra som säkert har haft ett digert arbete med att få ihop helgen. Eftersom provledaren innan start bad om att eventuella kommentarer skulle framföras till henne, då det var hon och inte domarna som var ansvarig för upplägget, lämnade jag också mina kommentarer till henne. Får se om de tas tillvara till nästa år.

En undran som jag vet att jag delade med många var poängupplägget, 30 poäng per station gav totalt 120 poäng. På frågan varför gavs svaret; "För att detta WT inte ska blandas ihop med andra WT på så vis att det t ex skulle ge uppflyttningspoäng". Denna info var dock inte kommunicerad på något vis, varken i PM eller på plats, så det finns säkert några deltagare som tror sig vara "uppflyttade" till nästa klass då det i WT-reglerna står "75% av maxpoäng". Som WT-domare är man också "inkörd" på 20-poängssystemet och jag har full förståelse för att domarna förmodligen ibland tyckte att det var svårt att poängsätta vissa utföranden efter detta system.

Både Malin och jag började med en sökstation (i resultatlistan kallad stn 2) där man hade fem minuter på sig att plocka in så många dummies som möjligt av de sju som låg ute. Terrängen var betäckt och gränsade till en promenadstig där, förutom alla ekipage, även allmänhet sprang/promenerade. Leia sökte utmärkt och hämtade 3 dummies i rask takt. Sedan försvann hon i terrängen och sökte både djupt och brett och hittade bara en dummy till inom tiden. Bra med betäckt terräng, men nackdel med gångvägen så nära samt att man inte såg hur långt ut hundarna var - då är det svårt att spara tid och "styra i söket" (om man nu vill det, vilket de flesta tydligen avstod ifrån).

Nästa station (kallad stn 3) var en dubbelmarkering och sedan ett linjetag i 90 graders vinkel. Markeringarna var lite difusa men inte så långa, och dirigeringen hade ingen självklar linje. Helt ok svårighetsgrad för klassen, tycker jag. Dessvärre vållade denna station stora problem för många ekipage, och tog därför väldigt lång tid, vilket gjorde att väntetiden för en del blev över två timmar... "Provledningen" hade vunnit på att slopa linjetaget helt då det fanns ytterligare två dirigeringsstationer, med störningar, och istället haft en ren markeringsstation - varför inte en trippel? Leia löste sina uppgifter bra, trots att min pipa plötsligt "skar" sig och inte alls lät som den brukade smiley.

Vår nästa station (kallad stn 4) var en (två) dirigering med störning. Först kastades en minnes/störningsmarkering på stranden nedanför en strandbank (dolt nedslag), men innan den fick hämtas skulle två dummies hämtas från samma område ca 60 m ut. Gräsmatta rakt fram till en mindre dunge där hundarna snabbt fick vind av dummiesarna. Inga problem för Leia här. Jag hjälpte till som funktionär (såklart!) på denna station en stund på eftermiddagen och fick se en hel del olika utföranden, en del positiva men också en del mindre upplyftande varianter hos både hundar och förare.

Sista stationen var en liten walk-up med två ekipage. Först några stegs transport, sedan gick en markering snett framför och till höger om "linjen". Innan den skulle hämtas skulle den vänstra hunden hämta en dirigering på ca 40 m, lite snett till vänster. Därefter hämtade samma hund den kastade markeringen. Efter ytterligare några stegs kort transport upprepades uppgiften för den högra hunden - fast tvärt om. Uppgiften avslutades med ytterligare en kort transport. Sammanfattningsvis så kunde (borde!) vi löst denns station avsevärt mycket bättre - jag får skylla på att pipan lät mycket märkligt... smiley

Efter lång väntan plockades fem ekipage ut till final. Finaluppgiften var en lång (ca 135 -140 m) dirigering på stranden, utefter en bukt, till en träddunge där det låg rätt många dummies. Vi gick in som näst sista ekipage. Leia gick helt ok och vi fick 19 av 20 poäng. Ingen match om man tränat så många raka långa linjer som vi gjort - tack Birgitta!

Vid prisutdelningen visade det sig att Leia lyckats passera "Gottfrid", som innan finalen hade 1 poäng mer men som fick 16 p i finalen efter en helt ok insats. Roligt att få genomföra en final och "klättra" i placering - jag har ju mest vana av tvärt om, jag... Malin och Simson blev "domarens val" på en station (mark/dir) vilket var väldigt kul! Allt igenom en väldigt trevlig dag med många glada människor. Kan dock inte låta bli att undra över den/dem som fixat priserna; Royal Canin-foder är ju alltid kul (särskilt som jag även annars fodrar med det) - men 12 kg specialfoder till Setter - hur tänkte de här..? Lite lustigt kändes det också att få en rosett i "lydnadsprovsfärgerna" röd/gul/svart...? Jaktprov har ju vanligtvis färgerna grön/röd, eller möjligtvis grön/gul, eller varför inte för enkelhets skull använda väl inarbetade; rött till 1:an, blått till 2:an, o s v? Så nu hänger det en ”lydnadsrosett” i Leias lilla prishylla smiley!

Söndagen ägnade jag åt att döma en söktävling på hemmaklubben tillsammans med kompisen Ove - alltid lika trevligt! Efter tävlingen passade Hanna (som varit TL för dagens rapporttävling) och jag på att träna uppletande i tävlingsrutan (inte så ofta man får tillfälle till det). Vi fick också kört igenom lydnaden med Räzer och Leia på "tävlingplanen" - båda hundarna gick helt ok så det blev en bra avslutning på dagen!

När jag kom hem var klockan över sex och soffan hägrade lockande. Dock fick jag en plötslig ingivelse att kolla om det möjligtvis var så att tvättstugan var ledig..? Det är den ytterst sällan på söndagkvällar, men man kan ju ha tur ibland, och det hade jag - ingen tvättade! Så istället för soffan blev det stortvätt av åtta maskiner, bl a hundarnas plädar från bilen och två trasmattor hemifrån. Eftersom jag självklart inte kunde lägga nytvättade mattor på smutsiga golv fick jag lov att städa också. När jag väl var klar med allt kände jag mig faktiskt rätt nöjd smiley.

Anmäld... m m

April 2010Posted by Anna-Lena Fri, April 23, 2010 12:44:27

Nu är Dipper anmäld till högreklass spår i Västbo! Anmälde till både lördag 29/5 och söndag 30/5 - någon av dagarna kanske jag har tur att komma med?

Dipper har förresten kommit med till B-provet i Alingsås nästa söndag, startar i första par. Vi har inte gjort något vattenarbete alls i år ännu, så jag får verkligen hoppas att det som fungerade i höstas sitter där det ska...

Leia har kommit med på hemmaklubbens elitspår 8/5. Känns sådär att starta henne redan nu får jag erkänna. Tiden räcker som bekant inte till allt, och det senaste har ju Dipper stått i huvudfokus vad gäller bruksarbetet. Leias lydnad är inte stabil än, vi har t ex inte gjort någon inkallning med stå och ligg sedan i juli... Något Cert lär det därför inte bli - får försöka ta ett moment i taget.

I helgen ska Leia starta WT på FRK/västras Flatshow. Anmälde mest för att hålla Malin & Simson sällskap - och för att få träning på t ex fotgående! Hoppas på en trevlig dag smiley.
Från en lyckad träning i november - då kunde både Simson och Leia gå fot...

Mera framåtsändande och brukslydnad

April 2010Posted by Anna-Lena Thu, April 22, 2010 17:24:21

Åter igen, dessvärre inte intressant för andra än inbitna bruksnördar!

Efter några dagar med enbart jaktträning var det i går dags att prova framåtsändandet enbart med 2-meters snöret igen. Target utan godis på första skicket, sedan bort med pinnen och på med snöret - gick perfekt!

I dag hade jag bokat lunch-träning med min coach Karin. Först gick Karin med sin härliga unge BC-kille Snikke – och det ser mycket lovande ut, kan jag säga! Sedan var det Dipper-mannes tur att äntra stora planen. För att spara gräs/underlag stänger klubben av den stora appellplanen under vintern, men nu är förhållandena så bra så nu är den öppnad. För säkerhets skull visade jag Dipper targetpinnarna längst ut så han inte skulle riskera att hamna snett, vilket är lätt att göra annars då planen ”bågar” något. Vi började med en transportsträcka, sedan ett utskick mot target-pinnen i mitten följd av transport och sedan – GULP – på med enbart kortkopplet… Dipper galopperade ut, bromsade, stoppade t o m till för ett ögonblick och tog kontakt och gick sedan framåt i långsam promenadtakt! Lugnt och stabilt. Vi följde upp med ytterligare två skick som såg lika trevliga ut, så nästa gång blir det helt utan koppel. Får börja samla mod redan nu…

Även inkallningen med ställande ser riktigt lovande ut nu. Dipper springer inte i maxfart - absolut inte, rättare sagt! Han har som en vägvinnande, lite "högre ställd" galopp med öronen framåt och fokus i blicken. Springer han max ligger han som en liten gul rem mot marken med öronen tätt bakåtstrukna och lätt hysterisk blick medan benen går som trumpinnar! Jag har sedan vi började om efter vintern provat en teknik jag använde på Humle och som fungerade bra då. Dipper kan ju "stanna-kommandot", men just på den raka inkallningen var det i höstas svårt att få honom i rätt balans. Lade jag en pryl bakom gick det förstås utmärkt, men annars sprang han lite för fort mot mig för att ens uppfatta något kommando. Eftersom jag inte är vän av "höga/barska kommandolägen" får jag prova annat än att skrika högre. Min röst bär för övrigt inte heller så det går liksom inte även om jag hade velat... I alla fall så gör vi nu så här; En medhjälpare står någonstans i närheten av där jag sätter upp Dipper för inkallningen. Efter att jag kallat på Dipper kastar medhjälparen en pryl som hamnar ungefär där Dipper satt. Jag kommenderar ”stanna” – Dipper stannar – jag röstförstärker och ger ”hopp-och-lek” tillbaka mot utgångspunkten där en mycket glad labrador hittar sin pryl!

Krypet var igår lite knackigt, då det regnat lite under eftermiddagen – Lill-Prinsen gillar inte blött gräs under magen… I går kväll blev det därför grundövningar hemma på mattan där vi en gång lärde in krypandet. I dag hade Karin inget att anmärka! Lugn, avslappnad och med benen utsträckta kröp Dipper så fint så.

Nu har jag med andra ord inget att skylla på längre – bara att anmäla till högreklass! Gör det i morgon…

Bilen fungerar igen

April 2010Posted by Anna-Lena Thu, April 22, 2010 14:55:18

Härligt när man blir positivt överraskad vad gäller bilreparationer! Jag har en bekant som bor en bit utanför stan som brukar ställa upp och hjälpa mig med service och det som behöver göras, men när det är mer akuta reparationer har jag hittat en lokal aktör som jag är riktigt nöjd med!

Denna gång var det en plastkåpa som sitter som skydd under framvagnen som lossnat - igen... Den lossnade nämligen i början av december också men då fattade jag inte vad det var som lät (?!) så kåpan blev ordentligt förstörd mot asfalten innan jag fick fäst upp den den gången, och behövde därför bytas ut. Lite trött var jag därför allt när jag åkte upp till verkstaden för att visa upp eländet (orkade inte ens försöka förklara det hela per telefon), men utan förhoppning om något annat än att de skulle behöva byta hela kåpan igen.

Blev både förvånad och glatt överraskad när jag fick besked om att de skulle fixa problemet direkt, jag kunde ta mig en kopp kaffe och läsa tidningen så länge! Underbart! 30 minuter senare åkte jag därifrån med nu (förhoppningsvis) ordentligt fastnitad kåpa och inte en spänn fattigare - det gick på garanti (trots att jag förmodligen själv orsakat att den lossnat genom att köra över hård snö). Verkstaden ligger i Mölnlycke och heter Santos Auto Service AB - rekommenderas!

Träning i Markaryd

April 2010Posted by Anna-Lena Mon, April 19, 2010 14:17:48

I går var det dags för årets första träning i Markaryd. Det brukar bli ett antal resor dit varje år, dels för att träffa goda vännen Ingela, men också för träning på de finfina marker som Ingela genom olika kontakter har tillgång till. I går var det A-prov/Mock Trial-träning som stod på schemat och Ingela hade inte överdrivit när hon beskrev området vi hade att tillgå – ett för ändamålet kanonområde!

Vi var sju ekipage som mötte upp. Förutom Ingela var det Malin och jag från Mölndal, Katarina L och Håkan S från Växjö-hållet och Mumme och Annika H från Skåneland. Efter en kort rekognosering delade vi in oss i tre grupper med tre ekipage i varje (Katarina och jag körde två hundar var). Alla valde att ta med hundarna när vi lade ut sex olika memorypunkter, alla med olika former av hinder/svårigheter. Två apportkastare hade vi också, och med så många ”funktionärer” blev det kast både framåt, vid sidan om och bakom linjen.

I första grupp gick Håkan med Frank, Katarina med Kate och Malin med Simson. Alla hundarna (och förarna) skötte sig med den äran, trots för utbildningsnivån rätt avancerade störningar. Simson höll sina linjer riktigt bra – trots störningar som likaväl kunde stört ut honom helt. Jättekul att se att all träning ger resultat – bra jobbat, Malin!

I andra grupp gick Mumme med Juni, Annika med Keela och jag med Dipper. Här hade jag förstås mest fokus på min egen hund, men uppfattade i alla fall så pass att både Juni och Keela gick väldigt trevligt! Dipper-mannen gjorde en genomgående bra insats med väldigt raka fina linjer på både memorys och dolda dirigeringar. Han är för härlig i sin inställning när han sätter av, benen går som trumpinnar och jag tror knappast att han är kapabel att springa snabbare än vad han gör på sina utskick. Farten tillbaka behöver vi inte heller skämmas över smiley. Dock uppstod en situation där varken jag eller Dipper uppfattat vart en apportkastarmarkering landat. Dels blev Dipper ohörsam, men värre var att han fastnade på en kissefläck som någon av de söta labbeflickorna lämnat smiley, och att han även själv lyfte på benet… Inte bra alls... Även solen har sina fläckar, och detta är en av Dippers svagheter som jag hela tiden får vara vaksam på.
Dessutom hände en lite lustig incident på en av de sista dirigeringarna. Dipper skulle gå på en memory (som han inte kom ihåg skulle det visa sig), drygt 100 meter lång och med lite olika terräng, bl a lättare blötmark. Jag riktade honom lite till vänster om området då vinden kom från höger och skickade iväg. Dipper satte av som en raket rakt över ängen, över blötmarken, förbi memoryn och fortsatte i samma fart rakt fram! Smått förvånad fick jag upp pipan och blåste stopp. Inget hände, den gule bara fortsatte sin väg framåt i lika hög fart. För att korta ner historien något lyckades jag till slut få kontakt med honom och få hem vår apport. Det är ju lovvärt med raka långa linjer i maxfart – men det vore ju bra att få stopp på expresståget också… smiley

Veteran-Twiggy med karakteristisk blick - Vart är MINA apporter - jag bara undrar?!

I sista gruppen gick Katarina med veteran-Twiggy, som till sin förmodligen stora förfäran fick två långhåriga hippies som parkamrater; Ingela med jag-har-danskt-Cert-Mekko och så jag med Leia-Långnos. Nu hade ”funktionärerna” kommit igång ordentligt och kreativiteten flödade! Det lades ut dolda dirigeringar på de mest lömska ställen och kastades/sköts både två och tre långa markeringar åt alla möjliga håll och kanter. Alla hundarna gjorde genomgående väldigt bra arbeten – med ibland mycket svåra störningar (tyckte jag i alla fall...). Visst, alla tre har skönhetsfläckar, men tur är väl det, kanske?! Jag var i alla fall mycket imponerad av alla tre hundarna. Leia gick mycket bättre än förväntat smiley och lydde faktiskt riktigt bra. Leia går också långt, rakt och snabbt, och behöver inte heller skämmas för sin fart hem.

Det som stör ut Leias koncentration är helt klart Apportkastare. Hon älskar Apportkastare, och allt som hör till, apporter såväl som själva skytten smiley. Med tanke på detta tycker jag ändå att hon markerade förvånansvärt bra. Även med Leia fick jag problem på en lång apportkastarmarkering som hon inte uppfattade. Mekko fick första försöket på apporten, men gick lite galet och hämtade en dummy från ett närliggande memoryområde istället. Leia satte av i full fart rakt mot apporten, som låg i vatten/dy strax efter strandkanten, men susade förbi utan att blinka ens och fortsatte i lika hög fart rakt över springvattnet. Inte heller nu fick jag kontakt förrän efter god stund och fick till slut kalla hem utan apport. Till slut skickades super-Twiggy och hämtade hem apporten utan att sätta en tass fel. ”Amatörernas julafton”, så hon ut att tänka…

Sammanfattningsvis var detta en mycket givande träning på flera olika sätt. Själv skulle jag absolut inte vågat lägga upp så svåra kombinationer, men när Annika sade; ”Anna-Lena, du tar…” var det bara att anta utmaningen! Tänk vad våra unga hundar klarar av ändå, och vad härligt det är att se att linjeträningen ger så lyckat resultat! Några saker jag tar med mig att träna på är; fotgående, fotgående, fotgående! och att nu - efter typ två och ett halvt års linjeträng - börja våga ”störa” linjen med stopp – känns som den sitter rätt okej nu smiley.

Hemfärden blev lite längre än vad Malin och jag räknat med då det uppstod ett fel på min bil. Hem kom vi till slut, men en dryg timme senare än förväntat. Nästa resa till Markaryd blir 16 maj – då blir det vattenarbete och walk-up – längtar redan!

Next »