Nyheter

Nyheter

Svartalwens Nyheter

I denna blogg kan du följa vad som händer och sker med hundarna och mig. Varmt välkommen att lämna kommentarer, kom bara ihåg att skriva vem du är.

Mer om kennel Svartalwen kan du läsa på hemsidan www.svartalwen.com

Välkommen!

Valpträff

November 2011Posted by Anna-Lena Sun, November 27, 2011 18:50:15

Idag hade vi vår femte (eller om det är sjätte?) valpträff med Leias valpar, som nu snart är hela 8 månader. I halv storm träffades vi på GMBK, men hade tur och slapp de värsta regnskurarna. På tidigare träffar har vi, förutom att vid varje tillfälle presentera och apportera olika viltslag, övat på att gå fint vid sidan, sitta kvar, linjetag, stopp/uppmärksamhetssignal, inkallningssignal, markeringar (både land och vatten), "bakåt-tecken" och släpspår.

En första sökövning stod på dagens program, och till detta valde jag ett område med manshög "ängvass". Två apporter som läggs ut åt var sitt håll så att det inte finns någon risk att dessa unga apporteringsfanatiker ska få vind på någon mer dummy med risk för byte eller andra felbeteenden. Alla tre gjorde övningen med stort engagemang! Nästa övning blev ännu en sökövning, en glest vallad korridor uppför en brant kulle där en kaja placerades "i rätt vind". Viltintresset är stort hos syskonen, kan man lugnt säga. smiley Nästa nya övning blev "närsök", alltså det moment som följer på en rak linje och stopp vid t ex dirigering. Detta tränar jag in genom vindmarkering, och det är då en sann fröjd att se hur fina näsor och koncentration/fokus de små har! Som avslutning gjorde vi en enkelmarkering - som inte var så enkel dock. Två omkullfallna granar skulle passeras och apporten kastades sedan in i ännu en omkullfallen gran. Arbetsvilja och markeringsförmåga har de också, Leias barn. smiley Efter detta fick syskonen leka och hittade snabbt en kvarglömd pryl i skogen som alla glatt drog i - åt tre olika håll. De är så sköna att se; glada, lyckliga och harmoniska - precis som alla valpar borde vara. Lite fika hann vi också med, och lite planering framåt... får se hur många mål vi kan bocka av om ett år smiley.

Eftersom mina annars så duktiga valpköpare inte är lika flitiga på att skicka bilder som på att träna och ta hand om Leias barn smiley, får en gammal bild illustrera dagens träff, från vänster; Skoj, Loke och Aska (Foto A-L W)

A-prov igen

November 2011Posted by Anna-Lena Sun, November 27, 2011 14:33:21

Dippers andra start på A-prov Ekl blev SSRK/Västras prov i Varberg, fasanjakt stod på programmet för dagen. Av de åtta hundar som var anmälda dök sex upp till start. Domare var Gunnar Petersson och Willy Gustafsson, båda från Västra, och de gjorde sitt bästa för att hundarna skulle få en rättvis bedömning.

Jag drog nr 6 och fick alltså gå som sista hund i en av de två små grupperna. Dippers första apport blev en ca 100 m lång dirigering över en majsstubb, genom/över ett taggigt buskage som sträckte sig utmed en stenmur, och sedan ytterligare ca 60 meter ut på ett plöje. Hunden före oss fick ett första försök på denna fågel, men lyckades dessvärre inte fås till platsen. Dipper kom hyfsat snabbt till rätt ställe (som förare tappade man hunden efter buskaget, så jag fick räta upp linjen vid ett tillfälle) och hittade fågeln. Vår andra apport blev ca 80 meter lång, snett ut på majsstubben som vi löste bra.

Andra såten var inne i en tät skog och här fick vi två, om än inte så långa, så ändå bra apporter som Dipper löste fint. Dock började Dipper här med att, efter att jag tagit fågeln, försöka gå efter för att ta den igen. Så har han aldrig gjort förut... Är det något som Dipper är "känd" för, så är det sina utmärkta avlämningar! Först blev jag väldigt överraskad - men, så här kan det vara med Dipper - helt plötsligt dyker det upp ett nytt beteende från ingenstans. För två år sedan, på en start i Ökl på ett B-prov i Norge, fick han till exempel plötsligt för sig att leka/bolla med först en duva och sedan en and (!) på vägen in till mig. Har aldrig hänt tidigare, och inte efter.

Till tredje såten efter lunch var det bara två ekipage kvar som inte hade någon belastning sedan tidigare, Susanne Ericsson med sin egen uppfödning Mandylikes Rambling Rose och jag och Dipper. Susanne fick till att börja med en lite klurig markering som hunden löste fint helt på egen hand. Efter det fick jag i uppgift att ta en fågel (ca 100 meter) på andra sidan en hage och i närheten av en stor ek, precis i kanten mot skogen. Strax efter att jag skickat Dipper kom det ett flog med fågel och flera skott sköts. Dipper, som ju är väl tränad bl a för den typen av störning, stannade lydigt (på egen hand) vid skotten och snodde runt mot mig för att kolla vad jag ville att han skulle göra nu. En fågel hade fallit ca 30 meter snett till höger om honom och flaxade vilt, varpå jag för säkerhets skull frågade domaren vad han ville att jag skulle göra? Med ett beklagande tonfall fick jag till svar; ja, du ska ju fortsätta på den fågeln du började med. "Då tar vi den", sade jag, och duktige lille Dipper - som nu också uppmärksammat den flaxande fasanen - gick lydigt snett bakåt vänster, precis som jag visade smiley. Väl framme vid eken visste jag ju inte riktigt var fågeln var, så jag lät honom först söka i området framför eken. När han inte markerade någon vittring släppte jag honom, med tanke på vinden, istället upp bakom eken och en stenmur, som jag tidigare inte uppfattat. Dipper, som hela dagen åtlytt minsta vink från mig, fick där snabbt vind på sin fågel och sprang hem i samma utmärkta tempo som alltid. På denna apport fick vi (var tvungen att fråga efter smiley) ett A+. Båda domarna var överens om att det var en svår apport "som inte kunde ha lösts på ett bättre sätt"! Denna fågel släppte Dipper också på ett korrekt sätt. Efter detta fick Susanne skicka på "Dippers störningsfågel".

Vår nästa apport blev en lätt påskjuten fågel som landat inne i skogen. Dipper hade inte sett den falla (han markerade bara två fåglar totalt på sista såten och ingen av dem fick han i uppgift att hämta), men kom snabbt till platsen i rätt vind och fann sin fågel. Denna fågel var det mycket liv i och nu var Dipper väldigt sugen på att hålla kvar i fågeln... Susannes tredje fågel blev en markering i skogen. Vår tredje apport var - för att göra en redan lång text lite kortare - riktigt svår! När jag fick uppgift om att skicka på denna fågel tänkte jag (som inte är särskilt "lättskrämd") att "den här går inte att lösa"! Men se, det gjorde den! smiley Dock hade Dippers "jag-vill-behålla-min-fågel-själv-beteende" tyvärr ökat ännu ett par grader... och då vinner man inga cert hur lydig man än är, din lille skurk!! smiley

Susanne vann således och fick också ett Cert - grattis igen - och Dipper blev placerad som tvåa med ett 2:a pris, enbart på grund av avlämningarna. Annars tyckte domarna att han var super; synnerligen lydig och väl genomarbetad! Jag är glad över att vi fick pris, och att träningen uppenbarligen ligger helt rätt. Dipper var som ni förstår exemplariskt lydig, och allt annat han gjorde var verkligen superbra - men (mycket!) trött blir jag när han hittar på oväntade små hyss som detta. smiley Har anmält till ett prov i Danmark om tre veckor, Knuthenborg 16/12. Hoppas vi kommer med där, vore ju kul att få en chans till i år...

PS! Hörde precis ett härligt citat på TV, från en suveränt duktig hoppryttare, Rolf-Göran Bengtsson; "Om man inte blir riktigt arg när man misslyckas är man inte heller riktigt sugen på att vinna" - kunde inte ha sagt det bättre själv smiley.

KM i Bruks GMBK

November 2011Posted by Anna-Lena Tue, November 22, 2011 21:01:26
Då vi inte kom med på A-provet vi stod som 1:a (!) reserv på, tillbringade vi istället en underbar dag i höstsolen tillsammans med klubbkompisarna på Sveriges goaste SBK-klubb - GMBK! 17 duktiga ekipage mötte upp för att konkurrera om den prestigefyllda titeln KM i bruks! Tävlingen var upplagd så att alla började med uppletande; 2 rutor med okänt antal föremål och en total maxtid på 8 minuter. Föraren avgör själv hur mycket tid denne lägger på första rutan och får sedan använda återstående tid (av de 8 minuterna) till ruta 2. Det svåraste är förstås att avgöra när det är dags att bryta i ruta ett... På lydnadsdelen får föraren själv välja ett antal moment efter ett finurligt upplagt system. Lille Dipper, som inte har inte tränat lydnad eller uppletande sedan sista tävlingen i början av augusti, gjorde en jättefin insats. Bl a tog han in samtliga 5 föremål på den andra av uppletanderutorna på 1,42 minuter! Den första rutan kunde vi dock skött bättre smiley. Lydnaden gick också finfint med betyg 9,5 på både fria följet (Ekl) och inkallning med ställande (Hkl). Metallapporten blev lite tveksam så där fick vi 8,5 men det avslutande hoppet gick perfekt - 10:a. Summa summarum kom vi trea, efter min duktiga träningskompis Fredrik Pihlgren med kelpie-Hebbe som slog till med dagens bästa lydnad och årets klubbmästare i Bruks; Therese Liljegren med sin malletik, stort grattis! Känns bra inför vårens kommande satsning!
Medan vi letade grejer passade Malin på att debutera i utställningsringen - första gången för både henne och Loke! De besökte Boxerklubbens inofficiella utställning i Mölndal och den tid Malin lagt ner på träning (med benäget bistånd från Elisabeth Karlin - tack Elisabeth!) gav resultat! Loke skötte sig jättefint, och "välvisad" var ett fint betyg till Malin! Kritiken var finfin, men domaren höll på Hp då hon inte tyckte Loke var riktigt färdig än. Jättefint jobbat Malin, tror nog att du fick mersmak? smiley

CERT på A-prov!

November 2011Posted by Anna-Lena Tue, November 22, 2011 20:59:33
Höstens andra resa till Danmark kräver också en längre berättelse - som kommer inom kort. Det häftigaste var förstås att Leias (och min!) debut i Vinnarklass slutade på bästa tänkbara sätt; Leia vann provet och också belönades med ett Cert!!! Som mycket god tvåa kom Leias superduktiga brorsa Munti från Norge som lånat med sig husse Bjarne som förare. Trea blev min duktiga träningskompis Maria med Trine och fyra blev danske Per Rethmeier. En synnerligen skandinavisk prispall smiley En längre rapport kommer som sagt - varmt välkommen tillbaka!

I och med att Leia fick Cert blev vi också kvalificerade till Danska Retrieverklubbens "Elitpröve", vilket är deras "riksmästerskap". Endast ekipage med Cert eller CK (i DK) under perioden från förra årets Elitpröve är kvalificerade. Eftersom Ingela och Mekko fick Cert på danska FRCs A-prov i januari i år är de också kvalificerade och Ingela (som kan vara väldigt övertygande) har övertalat mig om att vi ska åka. Och det får vi ju passa på att göra - för vem vet om jag någonsin kommer att bli kvalificerad igen smileyFoto Kresten Henriksen.


NM för FCR 2011

November 2011Posted by Anna-Lena Tue, November 22, 2011 20:48:22
Det viktigaste först; SVERIGE VANN LAGTÄVLINGEN!!! Leia skötte sig fint på lördagen och fick ett 1:a pris (Leias tredje norska 1:a pris). Söndagen gick lite sämre så då fick vi en 2:a... Jag kommer att skriva mer om NM när jag har lite tid över, så du som är nyfiken - och tålmodig smiley - är varmt välkommen tillbaka för att kolla då och då. Glada svenska deltagare efter lagvinsten! Foto Fia Josefsson

Åben A, Danmark

November 2011Posted by Anna-Lena Sat, November 05, 2011 19:01:10

Dippers resa mot sin sista merit i Jaktchampionat kräver en full berättelse, för även om det slutade lyckligt var vägen dit en liten smula krokig smiley.

Anmälan... Det började egentligen redan på morgonen måndag den 3 oktober, då jag av en händelse gick jag in på SSRK/Södras sida (som jag inte besöker så ofta) och såg att A-provet den 22/10 - som jag anmält Dipper till - var inställt. Ingen idé att fundera över det, bara att se framåt och lösa situationen - vilket jag gjorde genom att gå in på DRKs hemsida (Danska Retrieverklubben) då jag någonstans i bakhuvudet hade en känsla av att jag sett ett prov just den 22/10. Mycket riktigt fanns det ett Åben-A-prov på "Lykkesholm", Djursland, med sista anmälningsdag - 3 oktober! Efter en snabbtitt på Google Maps där "Lykkesholm" såg ut att ligga helt okej till ca 15 mil väster om Köpenhamn kastade jag iväg anmälan så att betalningen gick iväg i tid.

Planering av resväg... Så långt allt väl. Någon dag senare fick jag lite tid över och gick därför ut på nätet för att planera resan, eller rättare sagt resorna... Fredagen den 21/10 skulle Leia startas på FRKs "Flatmästerskap A-prov" i Halland - varför dela upp aktiviteter när man kan göra allt, nästan på samma gång?! smiley Ånyå ett besök på Google Maps, och denna gång ser jag att det finns fler "Lykkesholm" i Danmark... smiley och dessutom på lite längre avstånd. Koll igen på DRK, som "region" stod det "Djursland" - var i hela friden är det?! Google igen - "Djursland" ger träff på "Legoland" - och "Grenå"... Öh, Grenå..?! Det är en bit från Köpenhamn, kan jag informera för de som inte vet. Ingen fara på taket, det går färjor från Varberg till Grenå! Vilket ju vore helt perfekt då Flatprovet gick i Halland. Efter att ha provat typ 20 olika varianter på biljettbokning fick jag till slut acceptera att det inte går några färjor på sträckan Varberg - Grenå på fredagkvällar, eller tillbaka hem på lördagkvällar - så den genvägen fick jag stryka. Kan säga att jag nu är hyfsat påläst på olika vägar till Djursland/Grenå smiley. Efter mycket räknande både på tid och kostnader kom jag fram till att billigast och snabbast (och framför allt - utan press och stress att passa färjetider) var att helt enkelt köra runt; över Själland, Stora Belt, norrut en bit på Jylland för att landa i Århus, där jag hittat en camping som dels fortfarande var öppen för säsongen och som tog emot sena gäster. Från campingen var det sedan bara 30 minuters körning till provet. Eftersom jag tillhör de få som ännu inte har någon GPS hade jag tagit ut några mindre detaljerade och inte helt skarpa kartblad från - ajamen - Google maps. Jag kunde, skulle det visa sig, ha sparat några mil, ett antal minuter och stresshormoner, om jag tagit med aningens mer av området väster om Århus på mina kartblad...

Fredagen... Efter en mycket trevlig kväll i sällskap med Helena & Leias duktiga syster Blomma, som mellanlandade och sov över hos oss i Mölndal, skulle vi tidigt fredag morgon fara ner till A-provet. Tyvärr fick min snälla mamma, som skulle komma och passa Aska, lite problem med att passa tiden så istället för att vara på provplatsen 30 minuter innan samling för att hinna köra av Leia ordentligt stressade vi in precis på utsatt tid. Inte rätt upplägg för Leia på en andjakt, kan jag säga... För att göra en lång historia kort gjorde vi snabb reträtt sedan Leia "stoppat både alla tassar och svans i öronen" (Ingelas beskrivning) och glatt återvände med en annan and än den domarna - och jag smiley - hade tänkt!
Bilderna nedan är tagna av Andreas Fälth - tack för att jag får använda dem!
Jag får utpekat vilken fågel som ska hämtas. Ser ju ut som att i alla fall jag har stenkoll - huvudpersonen Leia tittar istället långt efter en hare som stack över fältet typ 10 minuter tidigare...
De som känner Leia ser direkt att hon inte håller med mig om den riktning jag pekar ut smiley
Leia på väg tillbaka glad och lycklig över att ha hämtat den and som hon tyckte behövde hämtas.
"Tack!" - din envetna, olydiga, jaktgalna (kanske aningens dåligt tränade och orättvist utsatta för denna typ av prövning just nu) - hund...

Provet blev (även utan vår fortsatta medverkan) både spännande och väldigt bra genomfört. Ett stort tack till Henrik och Peter och resten av staben - kanonbra jobbat! Vann gjorde Håkan & "Frank" med ett 1:a pris och 2:a blev Andreas & "Vega" med ett 2:a pris. 2:a pris fick även Leias duktiga uppfödare Heidi & brorsan Munti och Helena & Blomma, som därmed fick sin praktiska merit för SE JCh! "Bara" ett 1:a pris kvar nästa höst..!

Resan börjar... Eftersom jag skulle vidare söderut fick jag hjälp av Maria J som körde Leia tillbaka till Mölndal och lämnade av henne till min mamma, tack igen Maria! Dipper och jag styrde kosan vidare mot Malmö och allt gick finfint tills jag valde rätt vägnummer men fel riktning i mörkret strax innan Århus. Jag kom dock strax underfund med att jag nog var fel och fick vackert vända åt andra hållet. Efter ytterligare ett kort stopp och telefonsamtal till campingen hittade jag rätt och kl 22.30 var Dipper och jag installerade i den pyttelilla stugan. Dipper sov troligtvis utmärkt men själv sov jag sådär då Dipper tyckte att den smala sängen var alldeles precis tillräckligt stor för oss båda två...

Lördag morgon... Upp kom vi i god tid och efter rastning och kaffekokning (frukost är bara för amatörer smiley) for vi vidare mot Turstrup. Jag, som aldrig brukar köra fel, körde faktiskt fel även denna sträcka och fick därför vända än en gång. Hur som helst kom jag till slut fram till fantastiskt fina Lykkesholm. Jag blev väl emottagen som enda svensk - de har sannolikt inte lika många svenska deltagare på sina prov som andra regioner, av förklarliga skäl smiley. Då detta var min första start någonsin i Danmark fick jag några goda råd av en av de danska deltagarna som jag kände sedan tidigare. Domaren Torben M Poulsen var mycket vänlig och tydlig mot mig (min danska är inte direkt flytande...) och jag förstod i princip allt han sade. Dock blev jag lite överraskad när det visade sig vara en fasanjakt... Av någon anledning hade jag fått för mig att det skulle vara på änder. Snabb tillbakablick - hade Dipper varit med på fasanjakt...? Jo, det hade han väl..? Eller, hade han det?? Inte mycket att göra, bara att gilla läget!

Första såten... Precis som på KKL i Sverige fick vi ha hundarna kopplade till dess de hämtat sin första apport, därefter var det lös hund som gällde till domaren sade något annat. Vi var 10 deltagare uppdelade på 2 domare och jag drog sista numret i min grupp. Som vanligt på fasanjakt "regnade" det fågel åt alla håll, flera på mindre än två meter från där vi stod. Dipper satt tack och lov fint vid sidan och inledde med två rena enkla apporter i högt vassliknande gräs. Efter det fick alla hundar söka i samma område. Ingen av mina "gruppkamrater" hittade fågel men domare tyckte ändå att jag skulle skicka Dipper som var borta i kanske två minuter och dök sedan upp med en tupp i munnen! Både domaren och övriga deltagare gjorde tummen upp - duktig Dipp!

Andra såten... Till andra såten fick vi åka kärra, och jädrar vad han körde! Vi fick hålla i oss i både kärran och i halmbalarna vi satt på för att bli kvar på vagnen. Även på denna såt fick vi stundtals nästan ducka för fallande fågel. Dipper fick här två enkla apporter och en dirigering på kanske 30 meter bakom en bil. Här gjorde vi en "eye wipe" på en tidigare hund som inte lyckats hitta fågeln, som låg (för oss) bakom och i princip under bilen.

Tredje såten... Stubbåker och mycket fågel så här sattes stadgan på ytterligare prov! Dipper fick några fina, lite längre apporter ute på stubben (fyra-fem st), samt en dirigering som han löste utmärkt. Jag fick sedan i uppgift att skicka på "sök" ute på stubben, där vi visste att det var tomt. Dipper drog iväg snabbt och långt (typ 150 meter) varpå domaren skyndade fram med andan i halsen och varnade; "Inte in i majsen!! Den ska vi jaga sen." Goe lille Dipper tvärvände lydigt på min inkallning och domaren såg faktiskt både överraskad och aningens imponerad ut. Som avslutning fick vi skicka på ytterligare ett sök i ett skogsavsnitt med nässlor, tätningar och snår, typisk populär fasanmark. Ingen av mina fyra gruppkamrater, eller de tre som var kvar från den andra gruppen, fann någon fågel men domaren bad mig ändå att som sista hund skicka Dipper. När Dipper efter kanske tre minuter kom farande med en tupp i munnen blev domare riktigt upphetsad och ropade glatt; "Anna-Lena, Anna-Lena! Din hund kommer med fågel, han har hittat fågel!!" Min duktiga hund!

Avslutning... Efter tre såtar var domarna nöjda med sitt bedömningsunderlag och, då jag hade ca 7 timmars resa hem, var vänliga nog att hålla prisutdelningen direkt efter lunch. Av de 10 ekipagen (alla labradorer) fick sex 1:a pris, däribland Dipper, två fick 2:a pris (en pga undermåligt sökarbete och en p g a olydnad) och 2 blev utan pris då de dessvärre "knallat". Det var en härlig känsla och stämning bland deltagare och domare, och jag är riktigt glad att jag gjorde resan till Danmark. Kan absolut rekommendera start på Åben A, en riktigt trevlig upplevelse. Resan hem blev också trevlig då det nu var ljust och jag kunde se mer av den fina omgivningen. Kändes förstås också sååå bra att ha en nybliven Norsk och Svensk Jaktchampion i bilen - duktiga fina gulle-Dipp!! smileyCharmknutten Dipper ca 1,5 år gammal (Foto A-L Wendt)